ÅTER HEMMA!

Så är både vi och Morris hemma på "mammas gata" igen. Vi har haft en skön och fin semester! Vädret har varit med oss och under Norgeresan hade vi bara två mulna och regniga dagar!! Vi har träffat många fantastiksa människor och känner oss priviligerade som fått ha det så bra! Avslutningshelgen blev i Övik och Bjästa i störtregn på fredag men riktigt varmt och inget regn när vi såg det vackra brudparet i Mo kyrka!! Nu önskar vi paret Lidberg all lycka och Guds Välsignelse och
VÄLKOMNA TILL ÖSTERSUND!
Åter hemma, innebär idag, betalning av räkningar, klippa häcken (kanske,,, det regnar en del) tvätta kläder och handla för att fylla det tomma kylskåpet! Vi tog oxå emot nattgäster igår som rullat vidare idag.. (några av dem) och sen ska vi bara njuta av att va hemma!! Till helgen får vi besök av syster och svåger!! Så det småduggar av sommargäster ännu! Jätte trevligt!!

Om en vecka börjat allvaret igen!! Men varför sörja för det idag !!

PS.
Nordkap var inte så kallt som jag hört (ja vet... vi var lyckligt lottade) utan jag kan tänka mig Norge och särskilt Lofoten igen. DÅ kanske vi måste ha med ett fiskespö eller en fiskare oxå!

ÖSREGN

Så kom det till slut!! Mer än någonsin! Regnet som vi, i stort sett, varit besparade ifrån under vår resa! Sitter nu i Övik utanför Max och vet inte hur vi ska bete oss? Magen kurrar ochh vi hade tänkt att äta vår korv och potatissallad... nå, vi surfar runt lite och så får vi se vad det blir av det hela! Jamen Max då tänker ni kanske... tja vi avvaktar.... men Falukorv är inte helt fel det heller... Ska åka till brorsan sen och surra lite med tjocka släkten. På lördag blir det vigsel!

SIKTRÄSKET

Vaknar till ytterligare en fin och solig dag. Äter frukost innan vi åker. Vi kommer inte så långt för eftersom solen skicker och det är ca 21C så stannar vi ute på en udde vid Umeälven strax intill Åskilje. Vi blir kvar där till eftermiddagen. Har skickat ett sms till Benjamin för vi tänkte besöka dem i Kattisavan men inget svar. Vi åker ändå in och lyckas hitta huset. Frågar också en granne så vi verkligen är rätt. Här verkar alla känna alla. Dom är inte hemma men samma granne kommer förbi och säger att om det inte är hemma så är det kanske hos pappan och förklarar var han bor. Vi åker dit men det ser inte som ngn är hemma och vi vet inte om det är rät hus heller. Gården ser ute lite som hos en bohem och lite stänk av hur det ser ut hos Mellergårdhs åxo!!
Förstår sen att vi haft fel nummer men hursom så åker vi vidare och kommer till Sikträsket vid sju tiden. Vi gör upp en eld och grillar vår falukorv. Tänk att det kan vara så fint ngnstans…. Som det är här!!! Eller är det känslan som säger det? Kärleken är ju blind brukar man säga.

Ytterligare en skön kväll med brasa och gofika. En tunnbrödsmacka och te känns som perfekt en sån här kväll! Man ska inte ha så stora krav eller hur?

SITTER DET I GENERNA MÅNNTRO?

Når vi stannade vid den fina platsen i tallbacken vid sjön så kändes det som”hemma”.
Det hade regnat så det var lite fukt i luften, skogen doftade som bara tall och granskog kan, marken var täckt av mossa, kråkbärsris och kottar… solen lyste mellan träden och sjön låg nästan spegelblank!! Ja , ni vet ni som varit med om det! För mig så är det barndom och Sikträsket, den alltid återkommande idyllen som finns i mig. Till och med myggen kändes ”rätt” om än lika irriterande som alltid. Jag får bara den känslan vid skogen och vattnet… kan det vara så att jag har det i mina gener tro?

LITE KULTUR OXÅ!

Vi lämnar vår fina plats vid niotiden och fortsätter E45:an. Vi stannar till i Gällivare bl. a och där handlar vi och äter en pizza. Vi åker en sväng upp på Dundret också och där tar vi vårt em. fika. Sen har vi varit riktigt kulturella för en gång skull (om det nu är så viktigt) och besökt Porjus kraftverk, tagit lite broschyrer att läsa och även åkt upp och tittat på platsen där den sk. kraftverksbyn, Harsprånget låg en gång i tiden. Kommunen har satt upp skyltar där de olika gatorna gått och även skrivit var olika butiker, post tvättstuga etc. har legat. En stor tavla finns där man kan se precis hur byn var uppbyggd och även namnen på de som bott där. Några bilder finns också med. Detta för att lämna efter sig, bevara, en del av den historia som ändå är en viktig del för Sverige och industrialismen. Alltid lite intressant, särskilt för David, eftersom Jonas arbetat stor del vid olika kraftverk, och David själv som barn upplevt det livet.
Nu står vi strax norr om Jokkmokk på en jättefin plats vid Lilla Luleälven. Vi är inte ensamma här men fick en egen liten hörna längst in. Solen står högt på himlen fast klockan är 20.30. kanske kan det bli midnattssol ikväll igen….
Idag har vi kört 29 mil och färdtid 5 timmar.

DET ÄR RESAN SOM ÄR MÅLET!?!

Eller en del i målet kanske man kan säga!?! Vi har träffat många olika människor som resar på olika sätt och under olika lång tidsperiod och med olika färdsätt. Det finns ingen som frågar efter den andres yrke eller hemförhållanden, ingen lyfter på ögonbrynen för vår långa resa som vi planerar. Ingen frågar hur man kan tänka sig var ute och kuska så länge. Enbart ett genuint intresse för resan i säg och hur vi planerar. Alla har liksom resandet gemensamt och vet hur vi tänker för de har samma tankar. Grannarna i natt kommer från Danmark och ska resa runt Europa i fem månader i en VW atlantic ( för er som vet vad det är) med två kanoter hängande på sidorna . Tyska paret var ute i tre månader denna gång, de hade träffat ett japanskt par som rest sen 2005. En kille från Schweiz reser i en safariutrustad landrover och han har bland annat varit i Indien. För att inte glömma vår cyklist som cyklar för tredje året denna tur…
Vad är det då som gör detta livet så tilldragande?! Ja… en sak som jag tycker mig ha förstått att vi har gemensamt, är enkelheten i resandet, med så lite utrustning som möjligt och att själv kunna bestämma restider och vägar. Att diska i en balja på ett camping bord, värma vatten på gasolkök eller grilla utanför bilen med olika vyer, den ena bättre än den andra, varje dag… att träffa trevliga människor under resans gång och aldrig veta riktigt var nästa natt blir! Att dessutom kanske få nya vänner, byta adresser och veta att man kan hälsa på… Polen, Österrike… vi är en del i deras resa och dom en del i vår!!
Så visst är resan en del av målet!?!

MOT KARATJOK

Sovmorgon idag… tills toan öppnas i restaurangen 11.00. det är fortsatt grått och mulet och enbart 5 grader ute. Nästan så långkalsongerna behövs… När vi kommer upp till restaurangen så är där fullt med folk både inne och utanför. David pratar med en kille som jobbar där och det är visst en kryssningsbåt som gjort anhalt och besöker Nordkap idag!

Dimman ligger tät när vi lämnar Nordkap och vi ser nästan inget under en stund, men efter ett tag så klarnar det lite över vägen i alla fall. Vi åker in en sväng i Honningsvåg och vi pratar lite om vår cykel vän. Gissar att han kurar i något hus här och vilar upp för en ny strapats.
Tunneln ut till Honningsvåg är den längsta vi åkt 6870 m och 212 m under havet. Det ni! Kostar 192 NOK för bil och två personer. Jag börjar vänja mig lite vid tunnlarna och vi kom igenom denna gång också!

I Olderfjord 13 mil från Nordkap svänger vi in vid turistinformationen för att kolla om där finns trådlöst nätverk. När vi parkerar står precis framför oss en cykel med röda cykelväskor…Detta kan inte vara sant!?!??! Är det vår vän på cykel igen?? Men han skulle ju vila idag och ta det lugnt sa han.. Men helt plötsligt står han där och skrattar emot oss!! Han har alltså tagit sig 10 mil idag och har inte alls vilat. När vi frågar så säger han: ”Only rain, rain in Honnigsvåg”. Men jag undrar i mitt stilla sinne om det är bättre att sitta på en cykel i regn? Verkar så. Vi skiljs åt igen men vi börjar undra om det är lönt att säga hejdå till honom, men vi gör ett försök och än har vi inte sett honom…
Vi har stannat för natten i Karasjok på en camping.

HAN ÄR HACK I HÄL PÅ OSS!!

Sovit gott och länge idag… jag vaknade efter nio ngn gång och somnade om igen men vid 10.30 var vi uppe i alla fall.
Sen frukost och slöar i bussen. Det är disigt idag och det regnar en hel del till och från. Dimman tjocknar och sen helt plötsligt så har den lyft sig lite igen. Vi går in i ”huset” ser en fantastisk natur/panorama film över de olika årstiderna här på Nordkap. Vi har datorn med oss och sätter oss efteråt och ska lägga in lite bilder och då! Säger David: ”är det inte cyklisten” och visst är det han!! Jag ropar på honom och han blir jätteglad att se oss! Han har precis kommit och ser lite blöt och andfådd ut. Men är det konstigt tro. Han har dagen innan cyklat 30 mil!! Var uppe och tog kort på midnattssolen och sen sovit fyra timmar innan det börjar regna och han cyklar vidare till Honningsvåg. Sen har han idag cyklat det ca 33 km hit i regn och rusk och mycket uppför och nerför! Vet inte vad jag ska säga men David och jag tyckte att VI gjort en prestation som åkt 35 mil igår… med vår buss?!?! och behöver vila oss idag.
Vi fick en trevlig em , han bjöd oss på kaffe i Cafeet, vi pratade så gott det gick med händer och fötter och mycket uppfinningsrikedom, bytte adresser och email. Han hälsade oss välkomna att hälsa på honom och hans fru när vi kommer till Österrike!
Måste tillägga om inte det tidigare känns som tillräckligt… 2005 och 2007 gjorde han samma resa från Österrike till Nordkap också på sin cykel! Gör om det om ni kan!! Med en ålder på 67!! Vi tyckte allt lite synd om honom att det var disigt och regn men det verkade inte bekomma honom. Han skulle vila idag (om vila är att cykla 66 km i denna terräng) och i övermorgon skulle han fortsätta till Kirkenes. En dags vila i Honningsvåg. Vi säger hej och önskar honom fortsatt bra resa, sen går vi ut till vår buss och vilar efter att ha konfronterats med detta energiknippe!! Men visst blir man glad över att träffa människor som utstrålar så mycket livsglädje och positivism!!

NORDKAP!!

Vi lämnar vår fina sovplats och ställer kosan vidare mot Nordkap. Vädret jättefint och vi bestämmer att vi kanske ska åka hela vägen till Nordkap för att vara säkra på att få fint väder.
Vi kommer ut vid 19.00 tiden och parkeringen är full med bussar och bilar och vädret är toppen!
Nu sitter vi ute på Nordkapklippan, fast vid bussen. Vi har nått målet, eller del målet, för denna resa och nu vänder vi kosan söderut igen om några dagar. Det är strålande sol och har varit upp till 25 gr. Klockan är 23.15 och 15 gr med blåst. Vi lyckades få första parkett, med utsikt över vattnet och solen! Det står bilar i 3-4 rader. Det kommer flera 1000 personer varje dag, som mest har det varit 6000.
Natten bli lång och ljus och vi kommer i säng vid ca 01.30 eftersom vi vill ta kort både kl. 24 och 01 för att vara säkra på att vi verkligen har fångat midnattssolen. Som grannar har vi ett tyskt par som har en LT 35 som de själva inrett. De hade rest med bilen bl.a i Canada i tre månader och till Marocko.

LIVET I EN TUNNEL

Sover länge… första morgonen som det är molnigt och lite disigt, sen vi startade resan. Sega i kroppen konstaterar vi att vi tål nog inte att vara uppe till klockan ett varje natt!
Men visst var det var värt det denna gång… att få se den fantastiska midnattssolen! Vet inte om vi igen kan få en så molnfri kväll under resan. Att kunna se solen hela tiden när den liksom bara rullar över horisonten men väljer att fortsätta sin bana utan att försvinna. Fantastiskt!
På morgonen sa vi sa hej till våra nya bekantskaper från Polen, bytte e-mail adresser och erbjöds att hälsa på om vi åker igenom Polen nästa sommar!
Det tar inte lång tid innan molnen är borta och himlen är blå igen!
Man brukar prata om tunnelseende men då kanske man inte tänker på alla de norska tunnlarna!? Helt makalöst otroligt vad tunnlar det är! Orkar inte ens hålla reda på antalet. Någon sa att det mellan Narvik och Å, längst ut på Lofoten är 12 tunnlar och då har VI dessutom passerat ett stort antal på väg upp från gränsen mellan Sverige och Norge vid stora Blåsjön. Den längsta hitintills är 6,4 km lång. Vi gissar att det kan röra sig om minst 30-40 tunnlar hitintills.
Livet i en tunnel…
Dagens reflektion från mig:
Vet inte vad jag ska tycka om dem, tunnlarna alltså… känns inte helt ok alltid, men vi måste ju igenom dem för att komma till vårt tänkta mål! Kan inte låta bli att tänka lite mer bildligt är jag sitter i bilen, och ömsom njuter och ömsom får lite ont i magen av vägen upp och ner och de mörka tunnlarna.
Det finns oftast ingen annan väg än genom tunneln. Vi vet att den kommer att ta slut för eller senare. Och vi ser ljuset i tunneln närma sig och allt det vackra kommer emot oss igen!

LITE BLANDADE BILDER

EN KALLEINGER PÅ MORGONEN OCH SEN MIDNATTSOLEN

Vi gör en ”Kalle-Inger” idag…. Börjar med en promenad innan vi tar frukost alltså. Solen skiner och den lilla fiskebyn, och turistattraktionen, börjar vakna. När vi kommit in vid hamnen, båthusen och det lilla centrumet så hittar vi bageriet. Utan för står vår nya österrikiska väns cykel. David vill att vi väntar på honom för han skulle så gärna vilja h a ett kort på honom. Vi sitter på bänken utanför och väntar när någon knackar på rutan inifrån. Det är vår vän som glatt vinkar in oss!! Vi går in, en liten stuga, bageri, och där står han tillsammans med tvåtjejer glatt knådande en bulldeg: han är otrolig!! Flickorna säger på vår fråga att det inte händer ofta att gästerna hjälper till mer än så där en gång vartannat år!! Självklart kommer han att få några bullar av dem!! Vi går dit igen innan vi åker och köper två kanelbullar, svenska eller norska, vet inte. Hon som bakade kom från Göteborg tidigare, men sa att det var norska bullar! Vi tyckte allt att det smakade som svenska kanelbullar!!
På kvällen har vi hittat en fantastiskt fin plats där vi tänker titta på midnattssolen. Vi får sällskap av två andra vw-bussar från Polen. Konstigt men ”tycke” uppstod direkt pga de gamla bussarna… Vi pratade och hade en jättetrevlig men blåsig kväll! Solen stod högt på himlen och vi lyckades hållas oss vakna ända till 24.00. och till och med till 01 för att vara riktigt säkra att vi sett midnattsolen!

FÄRSK TORSK OCH LOFTEN

Dagarna har bestått av många små pauser och många fantastiska vyer. Vid elvakaffet hade vi ett tyskt par som grannar. Mannen kommer gående och har varit ute på fisketur! Han visar stolt upp sin torsk på 4,2 kilo och 90 cm lång!! Vi blev något imponerade och efter lite prat så kommer de med två fina bitar fisk till oss! Lunchen är räddad idag. Och en utmärkt sådan, färsk nystekt torsk, potatis sallad och cremefraiche sås!!!



Nu har vi snirklat oss ända till Å, det är så långt ner man kan komma på Lofoten! Vi har träffat flera trevliga människor som är nyfikna på vår buss. En äldre man( 60+) har vi pratat med som cyklat ändå från Österrike på tre veckor!! Han ska var ute i två månader och även till Nordkap, och ner genom Finland och Sverige… han sa att han brukade cykla 20 mil om dagen…. Och det är vad vi tar oss fram med bilen…. En riktig hurtbulle, glad och positiv!!

KUNDE HA BLIVIT NÅGOT...

En kväll hände det, vid Trollfjorden, det som vi inte trodde skulle hända… vi blev omringade… av italienare! Detta var mer än vanligt när vi reste i Grekland men här uppe i Norden och långt från all ära och redlighet?! Men vi har med hjälp av tidigare erfarenheter och analyser som vi gjorde tillsammans med vår grekiske vän 2007 på en strand vid Medelhavet, konstaterat att dessa måste vara norditalienare och inte från södern. Det är betydligt stillsammare och fredligare än tidigare ”omringningar” vi varit med om, och detta kan bero just på var de har sin hemvist. Kan ju vara blåsten och kylan i norr som också åstadkommit detta, Men det känns lugnt och tryggt och vi kommer säkert att sova gott!!
Norge är fantasiskt vackert

NORDTRÖNDELAG

Frukost vid 9 tiden. En frukost som höll på till nästa till 12.00. Det är nog den längst frukost som jag ätit någon gång… men kanske det är så ”på landet”? I stan hinner man inte det. Men onekligen skönt och känndes toppen att inte behöva stressa! Vi har ju semester vetja. Från Gäddede åkte vi mot Stora Blåsjön och in i Norge vid Rörvik. Vi har stannat uppe på fjället och slöat och solat och sovit, sen åt vi lunch precis vid ingången till NordTröndelag.
Vi står där och lagar vår middag och flera andra har stannat och åker omkring oss. Det finns nämligen både turistinfo och toa och cafe där vi stannat. En hålländskregistrerad bil stannar bredvid och David sägr att:” mannen tar kort på bussen! Och på vår web.adress” Jag tittar fram bakom luckan och tänker att de kanske vill prata med oss… vore ju trevligt. Men frun vänder bort blicken och ”ser mig inte”… Märkligt! Bussen är det intressanta, men att prata med oss och kanske ställa lite frågor och så,,, näää. Försöker hitta en förklaring för att få koncensus i det hela… hon känner sig besvärad av att mannen är så nyfiken, hon kanske inte alls är intresserad eller hon kan inte engelska och är rädd att jag ska säga något… tja, så kan det vara förståss. Men visst är det lite typiskt oss människor ibland?! Vi är intresserade men bara på avstånd! För tänk om det skulle bli föööör närgånget och vi skulle måsta prata med varandra… Nå, maten var god, korvgryta, med potatis, och sallad med feta ost!! Vi har nu rullat ytterligare några mil och står vi Svenningdalälva och ska sova i natt. Det är allt lite knottigt ocså vi har fått stänga dörren nu, men inte ett moln på himlen och ljum och skön kväll. ”grannbilen” grillar så det kittlar smamlökarna våra men får oss blir det te och en tunnbrödsmacka.

SÖNDAGSFRID

Blir inte så lite imponerad av vårt grannland! Inga affärer är öppna idag söndag !! Hittar ett köpcentra i Mo i Rana som är öppet, men annars är det stängt och lugnt. Märklig känsla men otroligt skönt. Varför har vi frångått detta i vårt land? Varför anser vi att vi MÅSTE kunna handla även på en söndag? Varför tror vi inte att det skulle vara nyttigt att ”bara vara ” EN dag i veckan? Hm… tål att tänka på och kanske kan man för sin personliga del göra något åt det även om vi inte kan ändra den”rusch” som många vill ha och som vi ändå på något sätt vant oss vid och accepterat! Vi, David och jag, försöker allt låta söndagen vara just söndag och vilodag. Det är skönt att kunna till sig själv säga: nä, Kikko idag är det söndag så du ”slipper” göra det och det. Det ÄR tillåtet att göra ingenting

GÄDDEDE BY NIGHT

Lämnar Östersund vid 15 tiden. Det är konstigt men allt tar tid och särskilt det sista plocket. Tur att vi lämnat Morris kvällen innan hos Stig och Birgit i Gäddviken. Dom har förbarmat sig över honom veckorna framöver. En hamburgare på Max sitter som en smäck innan vi rullar ut ur Östersund. När vi satt på Max och njöt av maten i solen så satt några vid bordet bredvid och diskuterade vår stripade buss… ”dom sover nog på taket…” ” den är inte luftkyld” men fyrhjulsdriven… konstigt att sitta och lyssna så där. Dom kan förståss inte tro att det är vi som äger den…
Vi bestämmer oss att åka över Häggsjövik och kolla in det nya dasset. Satt bra där! Bengt har gjort ett bra jobb tycker vi. Vi kommer fram till Roger och Inga-lill i Gäddede strax före åtta på kvällen. Ingalill vet att vi kommer men inte Roger… om hon nu kunnat hålla tyst förstås. Vi hann avverka Afrika, Öland, Ullared, Thailand (Martin hade precis varit där) och sen lite byskvaller… Somnade ovaggad på min nya självuppblåsande madrass, som man allt måst hjälpa till att blåsa upp. Det låter så fint, men lite får man allt jobba för bekvämligheten.

NORDKAP NÄSTA!

Idag ska vi åka iväg!! Packar för fullt och gör klart det sista. Katten är på "kollo" och har det bra hos Stig och Birgit, Hoppas dom oxå har det bra!